Igår när jag och Milo var på barnakuten så piggnade han ju såklart till så fort han kom dit. Han tyckte det var jättespännande att äntligen få träffa doktorn (som han har tjatat om att få träffa i flera veckor nu).
Han hade feber och sa att han hade ont i snoppen. Jag misstänkte rinvägsinfektion då han inte kissat på ett dygn men så var inte fallet och kissade floder när han kom dit efter dågra piggelinglassar.
Efter 1 ½ timme (rekordsnabbt) var det Milos tur att träffa doktorn.
Han var jätteblyg i början men gick snällt med in på rummet.
När doktorn skulle undersöka Milo blev han jätterädd men då började (världens bästa läkare) skoja med Milo och berättade att hon var tvungen att titta i hela hans kropp om det bodde några troll där och även bajskorvar. Efter det satt Milo själv på britsen och tyckte det var jättekul. Han gapade när hon sa gapa, han tog av sig alla kläder själv utan protsester och lät henne kolla i både hals öron och på snorren haha. När hon var färdig med undersökningen konstaterade hon dubbelsidig öroninflammation och sen sa hon adjö. När hon stängt dörren sa Milo : "Mamma, meee dottoo" (Mer doktor) haha :)

Jag är så himla imponerad och stolt över min stora kille, som var så duktig! Den läkaren vi fick träffa var verkligen proffsig med barn. Sånna växer inte på träd kan jag lova efter alla besök ut och in på sjukan vi har haft här hemma!

För övrigt passade vi på och väga storkillen som numera väger 15,2 kg! Inte undra på att min rygg brakar när jag bär honom!